Det här är nog det sjukaste som hänt här på Veddö hittills. Förra veckan lovade jag Sanna, en jobbar kompis att jag skulle ta hand om hennes hund idag för att hon skulle på teater med flickorna efter jobbet. Ja visst, jag tycker att det är jätte kul när Tish är här och håller mig sällskap. Så när jag kom hem från jobbet tog jag den snabbaste duschen i Lovisas historia, och sen kom Sanna med Tish. Jag tänkte att jag skulle gå ut med Tish det första jag gjorde, så att jag skulle få lugn och ro när jag skulle äta. Så vi gick ut på Naturreservatet, och på naturesservatet har vi ju som ni säkert redan vet kossor, och det roliga var att jag var lite orolig innan och undrade om det verkligen gick att gå förbi kossorna med hund men sen när jag väl hade samlat allt mod för att gå förbi vägrade Tish. Hon rörde sig inte en mm åt mitt håll, och jag tänkte ju inte bära henne, hon är ju inte så liten längre. Men jag ger mig ju inte, jag skulle gå runt naturreservatet så jag tänkte att vi kunde gå över berget. Men det var lättare sagt än gjort om man säger så... Jag gick upp på berget men när vi hade gått ett tag så kom det ett stup, eller spricka eller vad man nu ska kalla det. det var en liten flod som rann där och det gick inte att komma över. så jag bröjade cirkulera runt där uppe på klipporna för att hitta en bra väg runt. Vi gick runt, runt, upp och ner, åt höger och vänster som några knäppgökar. och stackars Tish då, kom inte upp på alla ställen inte heller ner. Så ibland fick jag hjälpa henne lite på traven. Men till slut kom vi iallafall upp till toppen, det var underbart fint verkligen. helt sagolikt. Så gick vi där uppe ett tag och jag kännde verkligen inte igen mig, det var helt sjukt. jag såg så mkt och hade inte en aning om var jag var, så jag började gå neråt och då insåg jag att vi hade gått för långt så vi fick vända och hoppa ner för en massa berg och hej å hå. Stackars Tish började gnälla, jag tror hon blev lite orolig att jag inte skulle hitta hem Haha. ne det gjorde jag ju nästan inte heller. Men nu fattar jag att man inte alltid ser kossorna när man går runt reservatet för det är ju så sjuukt stort.
Till slut så kom vi iallafall hem, Tish fick vatten och mat och deckade på tre sec. Själv åt jag min Lunch kl 1730- eftersom jag inte hann äta den idag- kall tortellini, mm skit gott. Så en promenad som annars tar MAX 40 min(om man segar) tog Två hela timmar, och då segade vi inget alls vill jag lova. Nä det var en upplevelse som heter duga, jag fick se så mkt fint; en damm mitt ute på toppen av berget, en massa spännande stigar och en helt underbart vy över Skärgården.
Tish ligger här och snarkar lite. Hoppas hon inte hatar mig för resten av sitt Hundliv.
xoxo/Lovisa - aka vilse på berget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar